Finasaker

när hon plötsligt var där en kväll och jag hade haft en crush i henne sedan första gången vi sågs och var alldeles pirrig när jag satt där brevid henne och rökte och pratade om något jag inte minns eftersom allt jag kunde tänka på var att hon var världens finaste och att jag ville kyssa henne, och hon tog min hand och höll den hårt.

 

när vi stod och kysstes vid tågstationen och jag skulle ta tåget hem och hon viskade "gå inte".

 

när jag fick ett sms av henne där det stod "Hej jag är så himla himla kär i dig. Ville bara att du skulle veta det igen♥" och jag hade så mycket fjärilar i min mage att jag aldrig ifrågasatt det uttrycket igen.
 

när hon höll mitt ansikte varsamt mellan sina händer, såg mig allvarligt i ögonen och viskade "du är så himla himla himla fin. " fastän jag vart så full att jag spytt kvällen innan och hon hade fått hålla mitt hår och torka av min jacka och mina skor. fastän hon hade köpt pommes jag inte åt och vatten till mig och jag inte ens mindes det. trots det kom hon hit nästa dag med riskakor och cola zero (för att hon tänkte att det nog var det jag ville ha, och det fanns inte pepsi max) till mig och kramade mig och sa till mig att jag var fin. och jag tänkte att hon var finare än någon, någonsin. 

 

och när vi låg alldeles tysta i min säng och hon bröt tystnaden och viskade "jag älskar dig" och det var första gången hon sa det till mig och det blåste en sådan enorm känslostorm inuti mig att jag tappade både andan och mig själv för en stund och var tvungen att samla mig ganska länge innan jag kunde svara "jag älskar dig, så mycket" och somnade som världens lyckligaste i hennes armar.

 

när hon läser och sjunger för mig tills jag somnat när jag har ångest och hon på något vis känns så nära fastän hon är på andra sidan jorden.

 

när jag får alla hjärtans dag brev och hon har skrivit "jag älskar dig" så många gånger som får plats på kortet och jag tänker att jag älskar henne ända upp till månen och hela vägen tillbaka igen.

 

att bli kär i henne på nytt varje dag väger liksom upp för alla jäkla heteronormativa frågor(&uttryck) jag blivit konfronterad med på sistone (har du pojkvän?/när visste du?/jag är helt ok med din läggning/men hur reagerade folk?/hur kom du ut?/är det vanligare i Sverige?). ja.

kan fortfarande inte sluta romantisera själskadebetende, cigaretter, svält, fylla och sånt som gör ont och skadar. men tänker att: kroppen läker. så psyket kommer väl att läka också, någon-jävla-gång. det får ta sin tid. och om inte så får det vara såhär. så jävla passiv tanke, men ändå. och så tänker jag att: jag bryr mig om djur och miljö, alla människors lika värde och mänskliga rättigheter av alla former och jag vill verkligen känna att jag kan göra mer i framtiden än att skänka de där 125 kronorna i månaden till greenpeace och röda korset. och jag tänker att: att känna att jag kan hjälpa andra någongång och göra världen till en lite, lite bättre plats att leva på, kanske kan hjälpa till att läka det som jag tar sönder hos mig själv. eller något. 

blåser ut cigarettrök i mörkret

(den syns knappt i värmen)

dansar hela nätter på bruna sommarben

(vinglar i alkoholrus)

drömmer hela tiden

(sover för mycket)

romantiserar allt

(är för ung för verkligheten)

Just nu:

• det är höst och det börjar bli kyligt
• (svettas ändå i tjocktröja om kvällarna)
• är knappt ens brun eftersom att jag aldrig är i solen
• kommer typ aldrig upp på morgonen
• har börjat dricka mjölk
• har kommit på att jag verkligen inte tycker om hundar
• mitt huvud känns tungt och mina öron susar eftersom att jag är sjuk
• när jag tar kvällpromenader på mörka gator med hög musik i öronen stannar bilar och frågar om jag verkligen verkligen är okej
• lägger för mycket pengar på godis

1. När jag och en av mina bästa vänner och jag hängde i en liten lägenhet på södermalm en stockholmshelg för två somrar sedan och tog världslånga promenader eller satt invirade i filtar på balkongen långt in på natten med varsin kopp te och pratade om allt som kändes viktigt att prata om just då.

 

2. När jag och en annan världsbra vän tältade på en ö samma sommar och ett åskväder drog över oss den natten och jag sov så himla gott och vi åt fiskbullar och gurka och hade det så jäkla fint. 3. När jag var i gbg i vintras med världens finaste flickvän och det var världens mysigaste lilla helgtripp och att få vara med henne 24/7 är det bästa jag vet.

4. När jag hälsade på mina två bästa vänner i London i höstas och vi hängde på höstljumna barer om kvällarna och dansade till konstig musik och åt frukost ute på bästa stället och delade en nittiosäng och så. Det var så himla bra. 

 

 

5. När jag delade ett rum i Berlin med min andra familj (världens bästa vänner) i en vecka i somras och vi sov tillsammans i dubbelsängen och var bakis, sjuka och värmeskadade (det gick knappt att vara utomhus) men ändå var det bara så himla himla bra för att vi levde på falafel, pommes, glass, alkohol och lycka.

Shit. Idag är vi inne på månad tre av tolv. Och jag undrar: hur kunde tiden gå så fort? Jag har inte ens vant mig vid tanken på 2014, och ännu mindre vid faktumet att jag befinner mig på andra sidan jordklotet. Lördag: Sover till halv tolv, läser murakami i skuggan med choklad och cappuccino och grubblar. Ska in till stan strax tror jag och ut och dansa lite ikväll om jag orkar. Vill bara snurra bort från verkligheten ett litet tag i alkoholrus och lyckorus och glömma allt som inte är här och nu.