och när ska världen sluta leka svart och svår
egentigen den så absurd
lika skrattretande patetisk som en dålig parodi
verkligheten
vi skickar rymdfarkoster till andra planeter
fastän vi inte ens kan ta hand om planeten vi bor på
vi försöker att ta hand om jorden
fastän vi inte ens kan ta hand om varandra
och hur jävla svårt kan det vara egentligen
tänker jag
att ta hand om varandra
eller åtminstone
stuta förstöra för varandra
diskriminera varandra
ta sönder varandradöda varandra
och hur kan det ens vara såpass absurt
att feminism ses som ett större hot
än rasism
och sen sitter jag bara här
och är så jävla bitter mest
knaprar på min mörka choklad
dricker mitt svarta kaffe
svart och svårt
och tänker att mer än sitta och skriva denna agra lilla text
gör jag ju inte heller
sitter här och säger att vi måste ta hand om varandra
fastän jag inte ens kan trösta
eller ta hand om mig själv
för den delen
köksdrömmar
-
Nedräkningen har börjat
- Om 2 dagar åker jag till Melbourne
- Om 26 dagar sätter jag mig på planet till Sverige
- Om 28 dagar får jag krama alla människor jag saknat så mycket igen
- Om 28 dagar börjar studenterna och det ska bli så kul att se så många lyckliga vänner springa ut med mössa på huvudet och att skåla med champagne och ge grattiskramar och allt sådant. Åh!
- Om 38 dagar är det midsommar och det ska bli så härligt
- Om 44 dagar börjar bråvallafestivalen och det är så himla mycket favoritartister jag vill dansa till
- Om mindre än två månader blir jag sambo med min flickvän (alltså!!!)
- Om 60 dagar åker jag till en av mina favoritplatser i världen som är ett hus i Schweitz med familjen
- Om 67 dagar börjar tågluffsäventyret om med mina favoritpersoner
och sen är det ju malmöfestivalen, Lunds humorfestival, CPH-pride, och en höst full av flickvänsgos och utmaningar. Känner mig eventuellt en gnutta stressad men mest förväntansfull och glädjepirrig. Puss!
färglatt
Utan röd tråd
Fyrtiominutersbussresor i apati. Det är natt utanför fastän klockan är fem. Femton grader celsius och jag fryser om benen i shorts. Allting gör så jävla ont just nu. Lyfter vikter tills jag blir yr och nästan spyr. Vet inte ens varför. På insidan skriker det och på utsidan blöder det och det hjälper bara lite att somna hungrig. Åttagradersnätter och iskalla fingrar runt rykande tekoppar på morgonen. Om en månad åker jag hem och innan det ska jag hinna resa lite till. Det känns fint. Och jag vet att det finns så mycket här som jag kommer att sakna. Tur att det finns så mycket fint att längta hem till också. Galna sommarnätter med fina vänner, dans till Veronicas sergels torg och festivalyra, europaresande och midsommarfirande och såklart, det allra bästa; att flytta ihop med min absoluta favoritperson. Det suger förstås att missa lägenhetsvisningar men att veta att jag kommer att få bo där sen får det att kännas ganska okej ändå. Puss.
