allt o inget

Eh. Vet inte om det e för att jag bor ensam eller för att jag har för lite att göra (samtidigt som det känns för mycket), men mitt liv har vart så himla adhd dom senaste dagarna. Tankarna bara far. Alla sinnesintryck åker rakt in och gör kaos. Och från en tanke till en annan är jag mitt uppe i något random grubblande utan att veta hur jag kom dit. Det är så extremt frustrerande att ständigt tappa fokus på tankar och det jag gör. Håller på med en sak och blir totaldistraherad av något annat utan att ens märka det själv. Och sedan har jag glömt vad jag egentligen höll på med från början. Här hemma ligger det listor överallt och panten svämmar över. Har haft dom dagens mål i flera dagarna nu att panta men klarar inte av det. Liksom eh, det är 3 minuter till affären. Dagar när jag inte har aptit eller hunger glömmer jag spontant av att äta, eller om jag ätit. Alltså jag orkar inte. Får ingen ro. Det har verkligen varit en utmaning att flytta hit, bo själv och påbörja studier där man måste ta ALLT ansvar själv. Och det är bra, och jag har ju klarat det hittills, vilket är så himla bra för självförtroendet. Men nu börjar fan energin ta slut. Så känns det i alla fall just idag. Och trots att jag träffat folk nästan dagligen känns det som min social-dos inte riktigt tillfredsställts. Ikväll ska jag spela pingis och dricka öl med mina nyfunna schweitzare. Det känns bra. Tror jag måste börja strukturera upp mitt liv nästa vecka. Skriva ett schema eller något och lägga in mat-tider. Det är asnajs att ha gått ner i vikt när jag kommer ihåg att äta och klämmer i mig massa mat o bara tänker att det är bra för mig. Mindre najs är det när jag glömmer att äta, för jag vill ju inte gå ner mer i vikt. Blö blö blö kaooz.

lololol

jag har landat i Berlin och herregud det är fan en enda stor klyscha. Bor i en minimalistisk etta med kokvrå på femte våningen. Äter mest slaffisiga halvfabrikat å öl. Man skulle kunna sitta på balkongen dagarna i ända och lösa korsord till det avlägsna storstadsbruset, men hinner mest kedjeröka och dricka rödvin i ljummen kvällsluft. Knaprar mina jäkla piller, spinkiga ben i trasiga tights och känner mig så överdrivet ball, svart och svår (fastän jag egentligen är en liten tönt). Känns så jävla rätt att jag är här just precis nu och att detta charmiga snusklivet kommer att vara mitt i några månader. Alla jag hittills träffat har varit fina och emily kommer och hälsar på snart igen. hoppas på ölmage och några fina minnen från berlinnätter (och godkänt, ehhh förtränger lite att jag måste plugga) under denna tiden, så e jag nöjd. puss på livet. är ba 21 vafan måste hinna va lite snuskig och äkta studentig o ba leva berlin. WOHO. Nu kör viii.

RSS 2.0