kortfattat
Kan inte sluta vara självdestruktiv men vaknar inte så ofta i panik om nätterna längre. Istället klurar jag lite för ofta påäå hur jag ska ta livet av mig och det skrämmer mig. Hela min planering rasade när jag kom in på min drömutbildning och egentligen känns det inte som om jag kommer orka. Nätter i alkoholrus och nikotinmoln. Och så snälla klasskamrater. Undrar när jag kommer ha tid att leva och ta tag i saker. Men detta är ju livet. Tydligen.
