Finasaker

kan fortfarande inte sluta romantisera själskadebetende, cigaretter, svält, fylla och sånt som gör ont och skadar. men tänker att: kroppen läker. så psyket kommer väl att läka också, någon-jävla-gång. det får ta sin tid. och om inte så får det vara såhär. så jävla passiv tanke, men ändå. och så tänker jag att: jag bryr mig om djur och miljö, alla människors lika värde och mänskliga rättigheter av alla former och jag vill verkligen känna att jag kan göra mer i framtiden än att skänka de där 125 kronorna i månaden till greenpeace och röda korset. och jag tänker att: att känna att jag kan hjälpa andra någongång och göra världen till en lite, lite bättre plats att leva på, kanske kan hjälpa till att läka det som jag tar sönder hos mig själv. eller något.