Finasaker

jag borde väl egentligen sluta skriva här när allt jag har att säga är allt annat än "fina saker". men jag bryr mig väl inte så mycket. känns mest som om jag har gått sönder helt nu. finns inte så himla mycket kvar av mig som är jag. eller jag vet inte ens. folk frågar hur jag mår, om jag är ledsen, för att jag ser så sorgsen ut. och det är faktiskt inte meningen att det ska vara så uppenbart att det gör så ont i mig. snart orkar jag verkligen inte med mer.

Ligger i sängen halva dagen och känner mig äckligt meningslös. Vandrar bland färgsprakande träd med Lars Winnerbäck. Undrar om höstlukten kommer mest från ruttna löv eller blöta kastanjer. Säkert både och. Sitter är ensam i det kök som brukade vara mitt. Klockan tickar mer och mer högljutt. Monotont, tick tack tick tack låter det medan mitt liv försvinner bort. Metodiskt, en sekund i taget.

luften smakar höst nu och det känns obehagligt melankoliskt som om den isande luften inte är min att andas längre vad fan är grejen liksom all höstångest som förut varit min känns så främmande men ändå så närvarande måste läsa tunga böcker om vad som gör människor ledsna men gör allt annat istället för jag kommer väl ändå misslyckas så skitsamma fuck you