Finasaker

I vintras när jag stod vid kanten av bron över den stora vägen med massa bilar

vinglade

böjde mig över kanten

drömde

längtade

fantiserade

om döden

så var det faktiskt två personer på mindre än en halvtimme som stannade

pratade med mig

frågade vad jag gjorde

om jag var okej

om jag hade druckit alkohol

om jag tänkte hoppa

"nejdå, jag räknar bara bilar"

svarade jag såklart

"är du säker"

"haha jaja, det är lugnt"

 

så himla fint, att de räddade mig den där kvällen och gav mig lite hopp. visade sig att mitt liv inte bara ska slösas bort sådär. Och det var en så fin påminnelse om att aldrig bara gå förbi, se på. Det kan rädda så många.