om att inte vilja leva

jag vet inte om jag egentligen ville dö
eller om jag ville sluta leva
mest det sistnämnda
tanken att få sluta känna
sluta tänka
sluta vara
åtminstone för en stund
kändes så befriande
 
och det var det också
i ett halvt dygn slapp jag
känna
tänka
vara
för mig var det frihet
för alla andra ett helvete
och det är väl det jag måste försöka inse
hur rädda alla andra var
när jag svävade mellan liv och död
och att jag måste stanna här för deras skull
tills jag kan ta hand om mig själv lite bättre
 
orkar inte 
orkar fortfarande inte mer
och nu när jag börjar bli pigg igen
kommer den känslan ikapp igen
jävla skit

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0