Finasaker

I sommarnattens mjuka dagerspel
gick du och jag och talade om livet.
Vi visste att vi båda hade fel:
så blev vårt tal alltmera överdrivet.
Du påstod att det bara var en villa,
och jag gick ed på att det inte fanns.
Och sedan blev vi tysta och stod stilla
och såg rakt in i junimånens glans.
Sen talade vi visst om något annat -
om månen vill jag minnas att det var -
och daggen föll och vinden hade stannat
och rymden var förväntansfull och klar.
Vi vandrade i månskensflodens svall
så sakta som två människor kan vandra,
och tillstod lite skamset för varandra,
att livet kanske fanns i alla fall -