Finasaker

Det var för ungefär ett år sedan jag på riktigt började leva i nuet. kommer aldrig glömma den där sensommarnatten vi sprang nakna längs en öde väg mitt i natten under alldeles stjärnklar himmel och skrek MAN ÄR VÄL FRI FÖR FAN? JÄÄÄVLIGT FRI. för det var väl kanske då det började. eller kanske var det ett slut egentligen. ett slut på att bry sig, ett slut på att övertänka, ett slut på att alltid leva ett steg i förväg. och jag minns det hur jag bara började leva. och för att kanske romantisera lite var dom där cigaretterna om nätterna så jävla värda. vi rökte te och dansade långt in på natten. hade sex för att jag ville och kände för det just då (fastän jag fick så jävla dåligt samvete efteråt av så väldigt onödiga anledningar). hånglade så jävla mycket, med italienare. och holländare. och svenskar såklart. och dom var över tjugo och jag var bara sjutton. ja det var så jävla nu och så jävla mycket lycka. och det är det väl egentligen fortfarande fastän jag har vant mig. jag är så himla kär i livet just nu.