(och det är mer än någon sorglig kliché)

löven brann upp och sedan blev det november
november som i:
novemberregn
novemberkyla
novembermörker
novembervilsenhet
ja
jag tror jag förlorar mig själv i ett novemberkaos
novemberkaos som i:
brunt novemberhår som ständigt trasslar ihop sig i för svåra tovor
och svåra, alldeles för vilsna novembertankar som trasslar, tovar, blir tunga knutar
novemberångesttårar som letar sig ner för kinderna, ramlar ner
och jag ramlar
(jag var full och jag var dum och jag ramla på allt)
jag har ramlat där förut)
och löven som brunnit upp
har blivit till aska som fallit i blöta novemberpölar
så oändligt sorgset
ändå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0