Finasaker

så jävla mycket ångest. men det är ändå himla megamycket sönderfint. för det är inte någon äckelångest, det är inte den ångesten som får mig att hyperventilera, dunka huvudet i väggen och skrika i panik. det är den ångesten som samtidigt pirrar i magen. att jag snart är fri. det är ansvarsångest. trygghetsångest. frihetsångest på något vis. jag kommer att kunna göra precis jag vill. och jag vet vad jag vill. jag ska flytta till berlin. fan vad jag längtar. det kommer att bli så jävla bra. men det är så jävla läskigt också. så jävla myckert ångest, så jävla jävla jävla mycket framtidsångest.