Om livet och att leva

Imorgon fyller jag vuxen. Och fastän jag bara fyller en dag äldre än idag är det en tröskel. Länge har den skrämt mig, men nu vet jag att jag aldrig kommer att sluta vara barn. Tid är bara en enhet. Men nu är ändå nu och det kommer aldrig med att bli nu igen. När jag dör vill jag inte tänka till alla de dagar jag existerat, utan alla de dagar jag har levt. Jag vill leva alla stunder någonsin och jag kommer bara få en chans att leva dem. Och även fastän livet är kort är det det längsta jag kommer att ha. Jag vill leva det. Jag vill leva livet så mycket att jag nästan får ont. Och vad jag egentligen ville säga, det har jag glömt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0