Finasaker

vet inte ens vad jag ska skriva. känner mig megatom. det kryper i kroppen, jag blir illamående. vet inte vad som är fel. så mycket framtid och känslor som får det att snurra liksom. yrseln. men alltså egentligen är allt så fint. är så gränslöst tacksam att jag har så himla många fruktansvärt fina underbara starka alldeles egna och unika människor runt omkring mig som jag får lov att vara med älska och känna mig trygg hos. alltså åh, ni är det bästa som hänt mig. någonsin. och nu känns det kanske lite lite bättre, all den här tomheten.